Höstens filmprogram 2010

Inte ens den vackraste augustidag kan förhindra sommarens undergång. En försonande tanke är att med hösten kommer en ny termin med Klinte filmstudio. Vad kan vara lämpligare då solen, temperaturen och löven dalar än att söka sig till filmprojektorns magiska sken? Ni är alltså alla välkomna till vår biosalong för nya utflykter i fantasins och verklighetens värld, för av båda dessa komponenter är filmen skapad. Vi påminner oss dessutom om att vi har funnits i tio år och bjuder på en extrafilm, den avslutande Augustilunch i Rom. Men vår existens är inte självklar, vi behöver ständigt erinra oss detta och försöka värva nya medlemmar. Ett tema som jag skymtar i höstens utbud är det förflutnas betydelse för framtiden: familjen, historien, sammanhanget. Många filmer gestaltar sökandet efter det som förklarar eller det som de inblandade behöver försonas med. Som vanligt har vi i styrelsen gjort vårt bästa för att sätta ihop en varierad meny med både mörka och ljusa inslag, som ska passa så många smaker som möjligt. Det är serverat!

2010-09-22 Still Walking

Japan 2008
distr: Folkets Bio 110 minuter

Något av det mest centralt mänskliga som finns är familjen. Den kan nog förstås som en arketyp, alltså en urbild för ett grundläggande mönster vi alla formas av och som i mycket kommer att bestämma våra liv och vilka vi är. Samtidigt ser familjestrukturerna lite olika ut i olika länder, de blir som kulturella speglar. Varje land har sina gestaltare. I Hirokazu Koreedas film Still walking får vi en japansk version som anknyter försynt till filmklassikern Föräldrarna av Yasujiro Ozu, som har kommit att räknas som ett av filmhistoriens mästerverk. Navet är den gamle patriarken, fadern i familjen, han som godkänner och fördömer. Mot honom bryts sonen och dottern och det är sonen som bär oket förstås, så är det trots allt även i starka patriarkala samhällen. Vi möter enligt filmens egen utsaga ”en familj som alla andra” och den överslätande frasen ”vi är bara människor”, vilket visar på regissörens universella anspråk. Vi erbjuds således ett annorlunda perspektiv, en geografisk och kulturell förskjutning, för att därigenom också kanske lättare se oss själva. I det mänskliga är det så mycket mer som förenar än som skiljer.

2010-10-06 Young Victoria

Frankrike 2008
distr: Nordisk film 102 minuter

Drottning Victoria har gett upphov till ett eget begrepp, den viktorianska moralen. Hon styrde i 63 år historiens mäktigaste imperium som omfattade 1/5 av jordens yta, ett rike om vilket man med rätta kunde säga att solen aldrig gick ner. Jean Marc Vallées film Young Victoria visar hur hon danas till sin uppgift som jordens mäktigaste regent, hur hon stöps i maktens form, hur en tonårsflicka, blyg och obildad, kommer ut ur garderoben som en maktens lejoninna. Sådant borde intressera alla, och inte minst när det handlar om en lejoninna under ett århundrade då kvinnor ännu mest skulle vara dekorativa och beskedliga och organisera i köksregionerna och inte på slagfälten och världshaven. Vi har ju under de senaste åren mött Cate Blanchett som Elisabeth I och Helen Mirren som Elisabeth II i The Queen. Nu är det Emily Blunts tur att ge makten ett kvinnligt ansikte.

2010-10-20 Brustna omfamningar

Spanien 2009
distr. Sandrew Metronom 127 minuter

Pedro Almodóvars film Brustna omfamningar handlar om en blind filmregissör som trots sitt handikapp slutför sitt arbete. Kanske kan man förstå detta som en metafor över hur vi alla i blindo tvingas regissera våra liv. Återigen möter vi Penélope Cruz som spelar den kvinnliga huvudrollen, hon tycks vara något av Almodóvars musa. Som vanligt gestaltas också starka känslor och vissa scener talar kanske mer till estetiken än till intellektet. En viktig inspiration för den blinde fiktive regissören är Roberto Rossellinis Resa till Italien med Ingrid Bergman och den scen då hon tillsammans med George Sanders besöker utgrävningarna i Pompeji med deras bevarade lik av älskande par, vars omfamningar förevigats av den obevekliga lavan. Men Almodóvar själv har sagt att han har inspirerats av hur många spanjorer tvingats försona sig med minnet av Francotidens alla offer. Men denna gång har Alvodóvar valt noirgenren och filmen är spännande men samtidigt stundtals mycket humoristisk. Endast genom att göra upp med det förflutna kan man ha makt över sin framtid.

2010-11-03 Julie & Julia

USA 2009
distr: Walt Disney 123 minuter

Nora Ephrons film Julie & Julia handlar om något som blivit allt vanligare, nämligen matlagningsprogram på TV och bloggande. Kan det vara något för cineastiska läckergommar? Ja, råvarorna är äkta så till vida att förlagorna har existerat i den verkliga världen. Julia Child lyckades lyfta sig ur hemmafruns anonyma liv och stöttad av maken och efter många motgångar öppna det amerikanska samhället för det franska köket. Ungefär femtio år senare bestämmer sig Julie Powell för att förgylla sitt urblekta liv med att arbeta sig igenom Childs klassiska kokbok på 536 recept under ett års tid och redovisa resultatet på en blogg några år innan bloggandet blev så mångas sysselsättning och självbekräftelse. Meril Streep som Julia Child garanterar att den sceniska kokkonsten håller högsta nivå. Och ätande är en livsuppehållande förströelse som mer än mycket annat säger oss vilka vi är. Man är vad man äter.

2010-11-13 Augustilunch i Rom

Italien 2008
distr: Folkets Bio 73 minuter

Jubileumsfilmen blir den originella komedin Augustilunch i Rom. I centrum står regissören själv, Gianno Di Gregorio, som spelar den medelålders hemmasonen, som passar upp på sin mamma, som lever på sina minnen. Men också andra gamla kvinnor tar hans tid i anspråk dessa heta dagar i augusti, då de flesta har lämnat det dallrande Rom för semestersvalare platser. De som är kvar får göra sitt bästa för att fira den katolska högtiden Marie himmelsfärd. Ganska snart förstår man att det ligger en symbolisk tanke bakom valet av högtid, filmen tar på allvar gamla kvinnors villkor i ett av tradition mansdominerat samhälle. Gestaltningen övertygar recensenterna som förundrat konstaterar att allt är utfört av amatörer.

2010-11-17 En enda man

USA 2009
distr: Svensk Filmindustri 101 minuter

Med sin debutfilm En enda man fångar Tom Ford det sena femtiotalet, då vår egen avklädda oskuldsbefriade tid ännu låg i sin linda, då allt ännu inte var genomlyst, exponerat och innehållsdeklarerat. Huvudpersonen George står inför en stor personlig förlust och i ett existentiellt vägskäl. Colin Firth gestaltar den medelålders engelskprofessorn vars unga elev säger att ”Vi föds ensamma, vi dör ensamma, vi kan aldrig se livet ur något annat perspektiv än vårt eget”. Det ligger mycket i detta, men också i tanken att varje lyckad film kan vara ett spännande försök att överskrida den egna begränsade horisonten och åtminstone modifiera den med en annan. Dessutom har så många av oss kontakt med femtiotalet, det var då våra egna horisonter började ta spjärn mot den alltmer vidgade världen. Som en extra krydda är Julianne Moores porträtt av den övergivna alkoholiserade överklasshustrun.

2010-12-01 The Ghost Writer

Frankrike 2009
distr: Svensk Filmindustri 127 minuter

The Ghost Writer är en gammal hederlig konspirationsthriller av mästerregissören Roman Polanski, som behärskar hantverket väl. Pierce Brosnan spelar inkännande den brittiske premiärministern, som är blairsk på många sätt och Ewan McGregor den nya spökskrivaren, som övertalas att ersätta sin föregångare som slutat sina dagar med ond bråd död. Polanski utnyttjar den klassiska motsättningen mellan brittiskt och amerikanskt och Eva av Geijerstam skriver träffande att ”den amerikanska hunden viftar på den brittiska svansen”. Spökskrivaren har att balansera på slak lina mellan självständig undersökande journalistik och ren propaganda och medlöperi. Men vi finner också ett välkänt Polanskitema, det om den oskuldsfulle eleven och den erfarne läraren.

Kjell MacDowall

Gotland - Klintehamn - Klintewebben